First we take Manhattan, then we take Berlin… Jag älskar att resa och älskar mat såklart, och nu var det dags för en resa med mat som förtecken. Brukar unna mig inspiration till mitt jobb genom att bla gå ut på restaurang och äta, och helst då i samband med en resa till ett annat land. Jag och en likasinnad ”matnörd” beslöt oss för Berlin som vi skulle äta oss ”igenom”. Vi hade ju redan intagit Manhattan…
Tidsoptimister och med fullspäckade almanackor var det inte helt lätt att få till datum som skulle passa oss båda, men hittade flygresa med Air Berlin tidigt lördag morgon och hem måndag kväll…dock kom vi på när vi redan bokat flyget att Michelin restaurangerna har ju stängt söndagar och måndagar… Det borde vi ju tänkt på! Ja ja, vi var kaxiga och bokade in två Michelin restauranger på lördagen och tänkte vi skulle verkligen köra ”all in” den dagen…
Med lite sömn i kroppen efter en smått galen arbetsvecka vaknade jag en halvtimme före väckarklockan skulle ringa 3.45…hur är man funtad, jag måste ju sova för att greja denna långa dag, men smög upp och lämnade man och sovande fyra-åring och peppade mig själv med att när du reser med kompis har du bara dig själv att ta hand om…
Redan klockan 8 hade vi landat på Tegel flygplats och med en snabb och smidig buss kom vi till vårt fantastiskt coola design hotell 25hours Hotel Bikini precis vid Zoologischer Garten, där vi satt/lade oss i varsin hängmatta i hotellets lounge/café, med utsikt över Berlin zoo, och intog varsin kaffe och laxwrap med värsta starka senapen…ja stackars verkmästaren i magen, det kommer bli en tuff dag idag!
Eftersom vårt rum inte var färdigt fick vi låna Saunan/relaxen på nionde våningen för att byta om inför den första Michelin restaurangen, det fanns inget omklädningsrum utan fick stå ute i relaxen och ”flasha” oss inför aporna nere på zoo, tyskarna är mindre pryda än vi svenskar då bastun självklart också var gemensam…men vi var ensamma som tur var.
Lite snyggare begav vi oss mot den första Michelin restaurangen Tim Raue som ligger på en tvärgata vid Check Point Charlie. En två-stjärnig restaurang som ägs och drivs av kocken Tim Raue, en före detta ”värsting” som helt ändrat bana kan man lugnt säga. Köket serverar asiatisk inspirerad mat med en blandning av japansk perfektion, thai aromer och kinesisk matfilosofi. På deras hemsida står det att ”därför serverar vi inga sidan om rätter som bröd, nudlar, ris och vi använder inte vitt socker och arbetar enbart med laktosfria produkter. Animaliska produkter är en av våra hörnstenar i vår matfilosofi och därför innehåller nästan alla våra rätter animaliska produkter….alltså de erbjuder inga vegan rätter. Filosofin är också inspiration från fågeln kolibrin som de har i deras logo ”creativity, uniqueness, and freedom-attributes that also inspired the design of our restaurant, as well as our cuisine and our service”. Och det var så skön stil och stämning, servisen hade mörkblå chinos, tjejerna blå blus med vita prickar, killarna svart t-shirt och alla bar converse skor på fötterna. Inga förkläden hade de. Hovmästaren hade dock kostym. Blev lite nyfiken på om hur kvällens oufit på servisen ser ut. Ingen stel och uppnäst stämning trots sina två stjärnor i Guide Michelin, men full uppmärksamhet och koll från servisen, och suverän mat med fantastiska smaker var det. Varje rätt smakade helt outstanding. Det enda negativa var att det tog ”onödigt” lång tid mellan rätterna, där kunde det varit bättre flyt, med tanke på att vi inte tog mer än fem rätter och trots allt att det var lunch tid och inte jätte stora rätter. Men åter igen helt fantastiska smaker och vackra presentationer på coolt porslin.
Peking Duck tolkat Tim Raue, var helt underbar, serverat på tre sätt ; anklever, soppa och bröstet. Man märker att restaurangen är top notch när även det avslutande kaffet var som en dröm och vi fick varsin liten ”mjölksnipa” med ny skummad mjölk till och tom varje detalj i inredningen på toaletterna var genomtänkt och med stil. Vill gärna komma tillbaka och äta middag där vid tillfälle, för Tim Raues mat vill man verkligen äta mer av. Han har fler restauranger i Berlin bla The la soupe populaire och restaurang SRA BUA på Kempinski hotel Adlon. Hade tänkt köpa hans kokbok, men den fanns enbart på tyska så får invänta den engelska versionen.
Typiskt oss ”matnördar” att komma först och gå sist från restaurangen, men får skylla lite på att det tog lite lång tid mellan rätterna, så det blev snabbt ut i det lika kalla och svala vädret som hemma i Sverige och ta en uban hem till hotellet för incheckning, lägga benen högt en stund och svida om till dagens andra Michelin restaurang.
Hotellets rum måste upplevas och jag rekommenderar hotellet varmt. Lite reströtta, men ändå på hugget inför kvällens middag på den två-stjärniga restaurangen Reinstoff, svidade vi om till riktigt ”snygg kläder”, jag klämde ner mina fötter i high heels och krängde på mig fin-klänning och lyckades fixa håret hyfsat, kände jag mig redo för nästa restaurang… Inte varje dag man som kock sitter på andra sidan som gäst och i ”obekväma” men fina kläder. Taxin tog oss snabbt, och då menar jag snabbt, här i Tyskland kör man verkligen bil, och då Mercedes…
På restaurang Reinstoff var det en häftig lokal, men lite mer ”stiff” stämning än på Tim Raue, lite mer vit duk känsla. Här fick man välja mellan två avsmaknings menyer varav en ”nearby” med råvaror mer lokalt och en ”faraway” . Vi valde den ”nearby”. Många fina och spännande rätter, och även små rätter som kom mellan rätterna.
Här kändes det lite som att servisen var lite orutinerade, eller snarare lite osynkade, vi hade full service, de hade koll på oss, men de som sprang istället för att bara röra sig snabbt och ”osynligt”, det blev som lite krockar dem emellan. Vi är visserligen sådana gäster som noterar allt, rätt jobbiga kanske, och har ju själva en rätt stor koll på hur det bör vara, så det blev en ganska tydlig skillnad på hur servisen på Tim Raue jobbade och på Reinstoff. Vi hade verkligen våra ”gästglasögon” på! Servisen var faktiskt inte helt perfekta, och det blev en miss när de skulle fram med dessert nr tre. De hade som grej att ingen servis fick bära ut flera tallrikar själv eller duka av själv utan de var alltid två som bar fram…såg från vårt bord att en servispersonal hade fått dessert nr tre i sina händer, men hon fick ej någon ögonkontakt med någon annan i servisen för att bära ut den andra, dessutom hade vi kvar vår föregående rätt, dock uppäten, men inga nya bestick…såg hur de funderade hur ska vi göra nu…det blev till slut (obs detta skedde ändå snabbt typ 30 sek) att två servis bar ut desserten ställde ner den och sen fick ta bort föregående rätts porslin och be om ursäkt för att vi inte hade några bestick att äta med, men som sagt på en ”vanlig” krog hade detta varit okey med tanke på att detta gick så snabbt, så var ju detta trots allt en ganska stor miss på en två stjärnig Michelin restaurang och vad man kan förvänta sig. Maten var överlag suverän, men en rätt måste jag säga inte var topp då fisken var lite överkörd och lite klistrig och hela den rätten saknade sälta och syra för att vara helt i balans, hade varit intressant att höra kockens tanke om rätten och hur han tänkt, men fisken var iallafall inte perfekt tillagad. Måste påpeka att ni inte får glömma att när jag gör sådana här matresor eller restaurangbesök för inspiration då studerar och analyserar jag allt med lupp…ifall ni tycker jag verkar petig. Dessutom funkade inget av mina betalkort där så tur min kompis hade kort som funkade… 
Mätta, stinna och i något övertrött tillstånd kom vi tillbaka till vårt hotell, men kände vi behövde en varsin ”sängfösare” på hotellets populära roof top bar ”Monkey bar” innan de tyska dunbolstren fick ta oss till drömmarnas värld…
Söndag fick bli lite vilodag efter lördagens maraton race, då vi sov som stockar i våra sköna sängar, men trots att gårdagen var en riktig ätar dag så var vi hur hungriga som helst när vi väl kom igång. Tyskarna äter brunch på söndagarna och ja då gör väl vi det också så vi begav oss med uban och lite promenad till ett mysigt, populärt och ösigt café i Prenzlauer Berg, med det passande namnet Anna Blume café. Det var kö och bordsservering men en otroligt snabb, flink och rolig servitör charmade alla och snabbt fick vi bord. Färskpressad juice, gott kaffe och the och ett trevånings fat fyllt med godsaker intog vi. De hade ett enormt utbud av tårtor som jag i vanliga fall hade kastat i mig, men verkmästaren i magen sa att coola ner dig lite nu efter gårdagen så vi tillbringade resten av dagen promenerandes genom ”hela” Berlin och Tiergarten, såg de flesta sevärdheterna och kom tillbaka till hotellet med lagom ömma fötter och magen i rätt balans och hungriga igen.
Eftersom vi vänt lite på dygnet så passade en sen middag oss, på hotellets häftiga restaurang Neni, som tydligen alltid är fullbokad. Kul med hotell som har bra restaurang och bar som även lockar folk utifrån att komma. Lite annan stil från gårdagens restauranger, med häftig vy över Berlin, smakfull inredning och riktigt god mat i israelisk-orientalisk stil. Så vi tog in lite mezze, lammkebab a la Neni, grillad aubergine, falafel och lite till… Bra, gott och häftigt, avslutade middagen med en gigantisk american cheesecake som kompensation för att jag inte grejade tårta på Anna Blume café tidigare. En fräsch drink på Monkey Bar fick avsluta även denna kväll.
På måndagen åt vi frukost i Saluhallen på KaDeWe, motsvarande Londons Harrods. Min kompis fyllde år så varför inte fira på den fashionabla gourmetavdelningen. KaDeWe’s sortiment består av 400 000 artiklar varav 34 000 hittar man här. Ostron bar, korvar, skaldjur, ostar, choklad, kryddor…ja ett himmelrike att gå runt i. Checkade ut från hotellet, men eftersom vi hade sent flyg hem så hade vi ju nästan hela dagen på oss att fortsätta utforska Berlin. Vi tog uban till Kreutzberg och började vår vandring, jag ska meddela att jag har ont i fötterna fortfarande, då jag som brukar vara rätt ordentlig av mig, tog definitivt fel skor med mig till detta, men ville ju inte vara någon ”party crasher” utan promenerade lydigt med min betydligt mer pålästa kompis som guide, om öst/väst tyskland, muren, historien och de olika kulturer i Kreutzberg, synd den turkiska matmarknaden bara är öppen tisdagar och fredagar, men en av världens godaste kebaber kan man ju alltid klämma i sig på Mustafas gemüse kebab, ett vanligt gatukök med typ 40 meters kö…men to die for… Ett annat matställe vi bara också skulle prova var Pasifico Buns and Bowls. Jag ville bara prova deras ”homemade bowls from Koreatown”. Jag tog Bibmäb Bowl; morot, spenat, coleslaw, rädisa, sojabönor, gurka, ägg och sesam, sen valde jag lax sashimi med örter och lime som topping. Det var ris i botten och jag gillade detta, skulle verkligen kunna tänka mig ett eget Buns and bowls snabbmat här i Sverige. En slags ingefärslemonad drack vi till.
Ja vi hann med det mesta vi tänkt i Berlin, kommer gärna tillbaka men med mer fotriktiga skor då…
//Anna